1. Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
2. Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
3. Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
4. Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
5. Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
6. Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
7. Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
8. Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
9. Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.
10. Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.
11. Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;
12. Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.
13. Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.
14. Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.
15. Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.
16. Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.
17. Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.