21. Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
22. Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
23. Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
24. Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
25. Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
26. Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
27. Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
28. Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
29. Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
30. Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.