11. Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
12. Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
13. Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
14. Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
15. Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
16. Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
17. Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
18. Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
19. Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
20. Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.