5. Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.
6. Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.
7. Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
8. Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.
9. Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.
10. Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.
11. En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.
12. När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.
13. Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.
14. Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.
15. En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.
16. När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.