8. Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
9. Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
10. För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
11. Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
12. Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
13. Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
14. Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet.
15. Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
16. Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
17. Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
18. Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
19. Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
20. Var icke ibland drinkare och slösare;