24. Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
25. Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
26. Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
27. Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
28. Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
29. Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
30. Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
31. Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
32. Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
33. Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
34. Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
35. De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?