20. En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
21. Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
22. De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
23. Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
24. Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är.
25. Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.