9. Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
10. Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
11. Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
12. Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
13. Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
14. Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
15. Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
16. En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
17. Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
18. Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
19. En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
20. De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
21. Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
22. Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.