19. Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20. Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21. Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22. Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23. Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24. Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25. Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26. Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27. När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28. Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29. Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30. Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.