19. Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20. Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21. Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22. Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23. Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24. Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;