7. Herren är mild, och ett fäste uti nödenes tid; och känner dem som trösta uppå honom.
8. När floden löper öfver, så gör han en ända med henne; men sina fiendar förföljer han med mörker.
9. Hvad är då det, som I tagen eder före emot Herran? Han låter del dock intet af varda; ty bedröfvelsen skall icke vara evinnerliga.
10. Ty lika som när törne, de ännu om hvartannat växa, och bästa musten hafva, varda uppbränd såsom hel torr strå;
11. Alltså varder det skalkarådet, som af dig kommer, ondt tänkandes emot Herran.
12. Detta säger Herren: De komme så tillrustade och mägtige som de vilja, så skola de likväl omkullhuggne varda, och gå sin kos; ty jag vill ödmjuka dig, men dock icke platt förderfva dig;