1. När han såg folket, steg han upp på ett berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram till honom.
2. Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:
3. Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem till.
4. Salige äro de bedröfvade; ty de skola få hugsvalelse.
5. Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.
6. Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifva mättade.
7. Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.
8. Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.
9. Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.
10. Salige äro de som lida förföljelse för rättvisones skull; ty dem hörer himmelriket till.
11. Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.
12. Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafva sammalunda förföljt Propheterna, som hafva varit för eder.
13. I ären jordenes salt; är det så, att saltet mister sin sälto, hvarmed skall man då salta? Till intet mer är det nyttigt, utan att man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.
14. I ären verldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på ett berg.