5. Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf.
6. Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.
7. Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;