65. Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafver förhädat Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.
66. Hvad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden.
67. Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfvarna; somlige kindpustade honom;
68. Och sade: Spå oss, Christe, hvilken är den som dig slog.
69. Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom till honom en tjensteqvinna, och sade: Du vast ock med Jesu af Galileen.
70. Men han nekade för allom, och sade: Jag vet icke hvad du säger.
71. Och när han gick ut genom dörrena, såg honom en annor (tjensteqvinna), och sade till dem som der voro: Denne var ock med Jesu Nazareno.
72. Åter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen.
73. Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.
74. Då begynte han förbanna sig, och svärja, att han kände icke mannen. Och straxt gol hanen.
75. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.