41. Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
42. Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje.
43. Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung.
44. Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.
45. Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer.
46. Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.