40. Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig?
41. Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
42. Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje.
43. Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung.
44. Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.
45. Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer.
46. Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.
47. Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket.
48. Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom.
49. Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.