21. Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.
22. Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme?
23. Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.
24. Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit.
25. Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet.
26. Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.
27. Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.
28. Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse.
29. Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.
30. Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget.
31. Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad.
32. Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen.