7. Då stodo alla de jungfrurna upp, och redde sina lampor till.
8. Då sade de fåvitska till de visa: Gifver oss af edra oljo; ty våra lampor slockna.
9. Då svarade de visa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre till dem som sälja, och köper till eder sjelfva.
10. När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de, som redo voro, gingo in med honom i bröllopet, och dörren tillstängdes.
11. På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss.
12. Då svarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.
13. Vaker fördenskull; ty I veten hvarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.
14. Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer;
15. Och fick enom fem pund, enom tu, och enom ett, hvarjom efter hans magt; och for straxt bort.
16. Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och vann annor fem pund.
17. Sammalunda ock den som tu hade fått, vann ock annor tu.
18. Men den som ett hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgömde sins herras penningar.
19. En lång tid derefter kom de tjenares herre, och höll räkenskap med dem.