3. De fåvitska togo sina lampor, och togo inga oljo med sig;
4. Men de visa togo oljo i sin kärile, samt med lampomen.
5. Då nu brudgummen dröjde, blefvo de alla sömniga, och sofvo.
6. Men om midnattstid vardt ett anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.
7. Då stodo alla de jungfrurna upp, och redde sina lampor till.
8. Då sade de fåvitska till de visa: Gifver oss af edra oljo; ty våra lampor slockna.
9. Då svarade de visa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre till dem som sälja, och köper till eder sjelfva.
10. När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de, som redo voro, gingo in med honom i bröllopet, och dörren tillstängdes.
11. På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss.
12. Då svarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.
13. Vaker fördenskull; ty I veten hvarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.
14. Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer;