7. När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
8. Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
9. Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
10. Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
11. Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
12. Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
13. Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
14. Ty månge äro kallade, och få utkorade.
15. Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
16. Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.