31. Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
32. Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
33. Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
34. När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
35. Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
36. Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
37. Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.
38. Detta är det yppersta och största budet.
39. Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
40. På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.
41. När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;
42. Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.
43. Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:
44. Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.
45. Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?
46. Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.