20. Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
21. De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
22. När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
23. På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
24. Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
25. När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
26. Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
27. Sist af allom blef ock qvinnan död.
28. När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
29. Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
30. Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
31. Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
32. Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
33. Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
34. När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
35. Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
36. Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
37. Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.