35. Då togo vingårdsmännerna fatt på hans tjenare; den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.
36. Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes.
37. På det sista sände han sin son till dem, och sade: De hafva ju ena försyn för min son.
38. Men när vingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få vi hans arfvedel.
39. Och de togo fatt på honom, drefvo honom ut af vingården, och slogo honom ihjäl.
40. När nu vingårdsherren kommer, hvad skall han göra åt de vingårdsmännerna?
41. Sade de till honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin vingård androm vingårdsmännom, de som gifva honom fruktena i rättom tid.
42. Då sade Jesus till dem: Hafven I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifven en hörnsten; af Herranom är detta skedt, och är underligit för vår ögon.
43. Derföre säger jag eder, att Guds rike skall tagas från eder, och varda gifvet Hedningomen, som göra dess frukt.
44. Och hvilken som faller på denna stenen, han varder krossad; men uppå hvilken han faller, den slår han sönder i stycker.
45. Och när de öfverste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, att han talade om dem.
46. Och de ville hafva tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.