3. Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.
4. Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.
5. Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer.
6. Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade.
7. Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke.
8. Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena.
9. Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.
10. Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene?
11. Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.
12. Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.
13. Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen.
14. Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;
15. Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet;
16. Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.
17. Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit.