18. Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.
19. Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.
20. Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger;
21. Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.
22. Då hades fram till honom en, som var besatt med djefvulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg.
23. Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Davids Son?