10. Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.
11. Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp?
12. Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen.
13. Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra.
14. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.
15. Men när Jesus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;
16. Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom;
17. På det fullkomnas skulle det som sagdt var genom Propheten Esaias, som sade:
18. Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.
19. Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.
20. Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger;
21. Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.
22. Då hades fram till honom en, som var besatt med djefvulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg.