16. Och de tänkte hit och dit, sägande emellan sig: Det äret, vi hafve intet bröd.
17. Då Jesus det förnam, sade han till dem: Hvad bekymren I eder, att I hafven icke bröd? Kunnen I ännu intet akta, eller förstå? Hafven I ännu edor hjerta förblindadt?
18. Hafvandes ögon, och sen intet? och hafvandes öron, och hören intet?
19. Och minnens I icke, då jag bröt fem bröd ibland femtusend, huru många korgar upptogen I fulla med aflefvor? Sade de: Tolf.
20. Och då jag bröt sju bröd ibland fyratusend, huru många korgar upptogen I utaf de aflefvor? De sade: Sju.
21. Och han sade till dem: Hvi förstån I då intet?
22. Och han kom till Bethsaida; och de hade fram för honom en blindan, och bådo honom, att han ville taga på honom.
23. Och så tog han den blinda vid handena, och ledde honom utu byn; och spottade i hans ögon, och lade händer på honom, och frågade honom, om han något såg.
24. Då såg han upp, och sade: Jag ser folket gå, lika som det vore trä.
25. Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och gjorde det så att han fick synen igen; och vardt så botad, att han sedan såg klarliga alla.
26. Och han lät gå honom hem, och sade: Gack intet in i byn, och säg icke heller det någrom derinne.
27. Och Jesus gick ut, och hans Lärjungar, till de byar vid Cesarea, som kallas Philippi; och i vägen frågade han sina Lärjungar, sägandes till dem: Hvem säger folket mig vara?
28. De svarade: Johannes Döparen; och somlige Elias; och somlige en af Propheterna.
29. Då sade han till dem: Hvem sägen I mig vara? Svarade Petrus, och sade till honom: Du äst Christus.
30. Då hotade han dem, att de skulle ingom säga om honom;