5. Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
6. Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
7. Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
8. Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
9. Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
10. Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
11. Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
12. Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
13. Då ropade de åter: Korsfäst honom.
14. Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
15. Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
16. Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
17. Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
18. Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
19. Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
20. Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.