10. Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
11. Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
12. Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
13. Då ropade de åter: Korsfäst honom.
14. Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
15. Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
16. Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
17. Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
18. Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
19. Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
20. Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
21. Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
22. Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
23. Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
24. Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
25. Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
26. Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
27. Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.