11. Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
12. Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
13. Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
14. Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;
15. Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
16. Derföre vill jag näpsan och släppan.
17. Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
18. Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19. Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
20. Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
21. Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
22. Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
23. Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
24. Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
25. Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
26. Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27. Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
28. Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.