8. Då sände han Petrum, och Johannem, sägandes: Går, och bereder oss Påskalambet, att vi det äte.
9. Då sade de till honom: Hvar vill du, att vi skole bereda det?
10. Sade han till dem: Si, när I kommen in i staden, varder eder mötandes en man, som bär ena vattukruko; följer honom i huset, der han ingår;
11. Och säger husbondanom: Mästaren låter säga dig: Hvar är herberget, der jag må äta Påskalambet med mina Lärjungar?
12. Och han skall visa eder en storan sal bereddan; reder der till.
13. De gingo åstad, och funno som han dem sagt hade; och redde till Påskalambet.
14. Och då tid var, satte han sig ned, och de tolf Apostlar med honom.
15. Och han sade till dem: Jag hafver, med mycken åstundan, begärat äta detta Påskalambet med eder, förr än jag lider.
16. Ty jag säger eder, att jag härefter icke skall äta deraf, tilldess det fullkomnadt varder i Guds rike.
17. Och han tog kalken, tackade, och sade: Tager honom, och skifter eder emellan;
18. Ty jag säger eder, att jag icke skall dricka det af vinträ kommet är, tilldess Guds rike kommer.
19. Och han tog brödet; tackade, och bröt, och gaf dem, sägandes: Detta är min lekamen, som för eder gifven varder; det görer till min åminnelse;
20. Sammalunda ock kalken, efter Nattvarden, sägandes: Detta är kalken, det nya Testamentet i mitt blod, som för eder utgjutet varder.
21. Dock si, mins förrädares hand är med mig på bordet.
22. Och menniskones Son varder gångandes, efter som det beslutet är; dock ve den mennisko, af hvilko han varder förrådder.
23. Och de begynte fråga emellan sig, hvilken den var af dem som det göra skulle.
24. Så vardt ock en träta emellan dem, hvilkendera skulle synas vara ypperst.
25. Då sade han till dem: Verldslige Konungar regera; och de, som magtena hafva, kallas nådige herrar;
26. Men I icke så; utan den som störst är ibland eder, han skall vara som den yngste, och den der ypperst är, han vare såsom en tjenare.