37. Ty jag säger eder, att det ännu måste fullbordas på mig, som skrifvet är: Han är räknad ibland ogerningsmän; ty hvad som skrifvet är om mig, det hafver en ända.
38. Då sade de: Herre, si, här äro tu svärd. Då sade han till dem: Det är nog.
39. Och han gick ut, som hans seder var, till Oljoberget; och hans Lärjungar följde honom till det rummet.
40. Och då han kom dit, sade han till dem: Beder, att I icke kommen uti frestelse.
41. Och han gick ifrå dem vid pass ett stenkast, och föll ned på sin knä, och bad,
42. Sägandes: Fader, är så din vilje, tag denna drycken ifrå mig; dock likväl, ske icke min vilje, utan din.
43. Och syntes honom en Ängel af himmelen, och styrkte honom.
44. Och han vardt betagen af en mägta stor ångest, och bad länge; och hans svett var såsom blodsdroppar, löpande ned på jorden.
45. Och då han uppstod af bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sofvande af bedröfvelse;
46. Och sade till dem: Hvi sofven I? Står upp, och beder, att I icke kommen uti frestelse.
47. Vid han ännu talade, si, en hop med folk, och en utaf de tolf, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till Jesum, till att kyssa honom.
48. Men Jesus sade till honom: Juda, förråder du menniskones Son med kyssande?