20. Sammalunda ock kalken, efter Nattvarden, sägandes: Detta är kalken, det nya Testamentet i mitt blod, som för eder utgjutet varder.
21. Dock si, mins förrädares hand är med mig på bordet.
22. Och menniskones Son varder gångandes, efter som det beslutet är; dock ve den mennisko, af hvilko han varder förrådder.
23. Och de begynte fråga emellan sig, hvilken den var af dem som det göra skulle.
24. Så vardt ock en träta emellan dem, hvilkendera skulle synas vara ypperst.
25. Då sade han till dem: Verldslige Konungar regera; och de, som magtena hafva, kallas nådige herrar;
26. Men I icke så; utan den som störst är ibland eder, han skall vara som den yngste, och den der ypperst är, han vare såsom en tjenare.
27. Ty hvilkendera är större, den som sitter, eller den som tjenar? Är icke han som sitter? Men jag är midt ibland eder, såsom den som tjenar.
28. Men I ären de samme, som med mig blifvit hafven uti mina frestelser.
29. Och jag vill beställa eder riket, såsom min Fader hafver det beställt mig;
30. Att I skolen äta och dricka öfver mitt bord, i mitt rike; och skolen sitta på stolar, och döma tolf Israels slägter.
31. Och Herren sade: Simon, Simon, si, Satanas hafver begärat eder, att han skulle sålla eder såsom hvete;
32. Men, jag hafver bedit för dig, att din tro skall icke omintet varda; och när du nu omvänder äst, så styrk dina bröder.
33. Då sade han till honom: Herre, jag är redebogen gå med dig, både i häktelse och i döden.
34. Då sade han: Jag säger dig, Petre, i dag skall icke hanen gala, förr än du tre resor nekar att känna mig.