15. Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;
16. Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.
17. Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?
18. Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;
19. Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.
20. Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.
21. Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.
22. Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.
23. Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.
24. Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.
25. Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.