14. När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.
15. Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;
16. Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.
17. Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?
18. Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;
19. Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.
20. Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.
21. Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.
22. Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.
23. Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.
24. Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.
25. Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.
26. Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.
27. De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.
28. Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.
29. Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.