19. Och säga till min själ: Själ, du hafver mycket godt förvaradt intill mång år; gör dig goda dagar, ät, drick, var glad.
20. Men Gud sade till honom: Du dåre, i denna natt skall man kalla dina själ ifrå dig; ho skall då få det du tillredt hafver?
21. Alltså går det ock honom, som sig församlar ägodelar, och icke är rik för Gudi.
22. Och han sade till sina Lärjungar: Derföre säger jag eder: Hafver icke omsorg för edart lif, hvad I äta skolen; eller för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med.
23. Lifvet är mer än maten, och kroppen mer än kläden.
24. Ser på korparna; ty de så intet, ej heller uppskära; de hafva hvarken källare eller lado, och Gud föder dem; huru mycket ären I bättre än foglarna?
25. Hvilken af eder kan med sin omsorg föröka till sin växt en aln?
26. Kunnen I nu icke det som minst är, hvarföre hafven I då omsorg för det andra?
27. Ser på liljorna, huru de växa; de arbeta intet, och ej heller spinna; men jag säger eder: Icke Salomon i all sin härlighet var så klädd, som en af dem.
28. Efter nu Gud så kläder gräset, som i dag växer på markene, och i morgon kastas i ugnen; huru mycket mer skall han kläda eder, I klentrogne?
29. Derföre fråger ock I intet efter, hvad I skolen äta, eller dricka; och farer icke i höjdena;
30. Ty efter allt detta söka Hedningarna i verldene; men edar Fader vet väl, att I sådant behöfven;
31. Utan söker heldre efter Guds rike, så faller eder allt detta till.
32. Frukta dig icke, du klene hjord; ty edar Faders godvilje är så, att han vill gifva eder riket.
33. Säljer hvad I hafven, och gifver almoso; görer eder säcker, som icke föråldras; en skatt, som aldrig minskas i himmelen, der tjufven aldrig tillkommer, ej heller någor mal förderfvar.
34. Ty der edar skatt är, der blifver ock edart hjerta.
35. Låter edra länder vara omgjordade, och edor ljus brinnande;
36. Och varer I de menniskor like, som vänta sin herra, då han igenkomma skall ifrå bröllopet; att, när han kommer, och klappar, låta de honom straxt upp.
37. Salige äro de tjenare, hvilka herren finner vakande, då han kommer; sannerliga säger jag eder: Han skall uppskörta sig, och låta dem sitta till bords, och han skall då gå och tjena dem.
38. Och om han kommer uti den andra väkten, och uti den tredje väkten, och finner så; salige äro de tjenare.
39. Men detta skolen I veta, att, om husbonden visste på hvad stund tjufven komma skulle, förvisso vakade han, och icke tillstadde uppbryta sitt hus.