15. Och han sade till dem: Ser till, och tager eder vara för girighet; ty ens (menniskos) lif hänger icke derpå, att hon många ägodelar hafver.
16. Och sade han en liknelse till dem, sägandes: Det var en riker man, hvilkens åker bar frukt nog.
17. Då tänkte han vid sig sjelf, sägandes: Hvad skall jag göra? Ty jag hafver icke, der jag kan lägga mina frukt uti;
18. Och sade: Detta vill jag göra: Jag vill rifva omkull mina lador, och bygga upp större; och dit vill jag församla allt det mig växt är, och mina ägodelar;
19. Och säga till min själ: Själ, du hafver mycket godt förvaradt intill mång år; gör dig goda dagar, ät, drick, var glad.
20. Men Gud sade till honom: Du dåre, i denna natt skall man kalla dina själ ifrå dig; ho skall då få det du tillredt hafver?
21. Alltså går det ock honom, som sig församlar ägodelar, och icke är rik för Gudi.
22. Och han sade till sina Lärjungar: Derföre säger jag eder: Hafver icke omsorg för edart lif, hvad I äta skolen; eller för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med.
23. Lifvet är mer än maten, och kroppen mer än kläden.
24. Ser på korparna; ty de så intet, ej heller uppskära; de hafva hvarken källare eller lado, och Gud föder dem; huru mycket ären I bättre än foglarna?
25. Hvilken af eder kan med sin omsorg föröka till sin växt en aln?
26. Kunnen I nu icke det som minst är, hvarföre hafven I då omsorg för det andra?
27. Ser på liljorna, huru de växa; de arbeta intet, och ej heller spinna; men jag säger eder: Icke Salomon i all sin härlighet var så klädd, som en af dem.
28. Efter nu Gud så kläder gräset, som i dag växer på markene, och i morgon kastas i ugnen; huru mycket mer skall han kläda eder, I klentrogne?
29. Derföre fråger ock I intet efter, hvad I skolen äta, eller dricka; och farer icke i höjdena;
30. Ty efter allt detta söka Hedningarna i verldene; men edar Fader vet väl, att I sådant behöfven;
31. Utan söker heldre efter Guds rike, så faller eder allt detta till.
32. Frukta dig icke, du klene hjord; ty edar Faders godvilje är så, att han vill gifva eder riket.
33. Säljer hvad I hafven, och gifver almoso; görer eder säcker, som icke föråldras; en skatt, som aldrig minskas i himmelen, der tjufven aldrig tillkommer, ej heller någor mal förderfvar.
34. Ty der edar skatt är, der blifver ock edart hjerta.