20. Men om jag utdrifver djeflar med Guds finger, så är ju Guds rike kommet till eder.
21. Då en stark beväpnad bevarar sitt hus, så blifver det i frid, som han äger.
22. Men der en starkare tillkommer, och öfvervinner honom, tager han bort all hans vapen, der han tröste uppå, och skifter hans rof.
23. Den icke med mig är, han är emot mig; och den icke församlar med mig, han förskingrar.
24. När den orene anden går ut af menniskone, vandrar han omkring torra platser, söker efter hvilo, och finner ingen. Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt hus, der jag utgick.
25. Och när han kommer, finner han det rent sopadt, och väl tillpyntadt.
26. Då går han åstad, och tager till sig sju andra andar, som skadeligare äro än han; och de gå derin, och bo der; och den menniskones sista varder värre än det första.
27. Och det begaf sig, då han detta sade, hof en qvinna sina röst upp ibland folket, och sade till honom: Salig är den qveden, som dig burit hafver, och de spenar, som du ditt hafver.
28. Men han sade: Ja, salige äro de som höra Guds ord, och gömma det.
29. Då folket trängdes intill, begynte han säga; Detta är ett ondt slägte; de begära tecken; och tecken skall dem icke gifvet varda, utan Jone Prophetens tecken.
30. Ty såsom Jonas var de Nineviter ett tecken, så skall ock menniskones Son vara desso slägte.
31. Drottningen af söderlanden skall uppstå på domen, med de män af detta slägtet, och skall fördöma dem; ty hon kom ifrå verldenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon.
32. De Ninevitiske män skola uppstå på domen, med detta slägtet, och skola fördöma det; ty de gjorde bättring efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.