32. Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33. Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34. Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35. Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36. Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37. Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38. Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39. Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.