6. Vattnen omhvärfde mig allt intill mitt lif; djupet omgrep mig, sjövassen öfvertäckte mitt hufvud.
7. Jag sönk neder till bergsgrunden, jorden hade beslutit mig med sina bommar evinnerliga; men du hafver fört mitt lif utu förderfvet, Herre min Gud.
8. Då min själ öfvergaf sig, tänkte jag uppå Herran, och min bön kom till dig, uti ditt helga tempel.
9. Men de som förlåta sig uppå sina gerningar, hvilka dock intet äro, de akta intet om nådena.
10. Men jag vill offra med tacksägelse. Min löfte vill jag betala Herranom, att han mig hulpit hafver. Och Herren sade till fisken, och han utsputade Jona in uppå landet.