24. Ty Johannes var icke än då kastad i häktelse.
25. Då kom upp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt med Judarna, om reningen;
26. Och kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om, si, han döper, och alle komma till honom.
27. Johannes svarade, och sade: Menniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen.
28. I ären sjelfve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom.
29. Den som brudena hafver, han är brudgummen; men brudgummens vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig af brudgummens röst; denna min fröjd är nu fullbordad.
30. Honom bör växa till, och mig bör förminskas.
31. Den som ofvanefter kommer, han är öfver alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; den af himmelen kommer, han är öfver alla.
32. Och det han hafver sett och hört, det vittnar han; och hans vittnesbörd anammar ingen.
33. Den som anammar hans vittnesbörd, han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig.
34. Ty den Gud sändt hafver, han talar Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter mått.
35. Fadren älskar Sonen, och allt hafver han gifvit honom i händer.
36. Hvilken som tror Sonenom, han hafver evinnerligit lif; men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se lifvet; utan Guds vrede blifver öfver honom.