8. Ty de ord du hafver mig gifvit, hafver jag gifvit dem, och de togo vid dem; och hafva sannerliga förstått, att jag är utgången af dig, och hafva trott, att du mig sändt hafver.
9. Jag beder för dem; för verldene beder jag icke, utan för dem som du hafver mig gifvit: ty de äro dine.
10. Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt; och jag är förklarad i dem.
11. Och nu är jag icke mer i verldene; men de äro i verldene, och jag kommer till dig. Helge Fader, förvara, genom ditt Namn, dem som du mig gifvit hafver, att de blifva ett, såsom ock vi.
12. När jag var med dem i verldene, förvarade jag dem i ditt Namn; dem du mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och ingen af dem är borttappad, utan det förlorade barnet, att Skriften skulle fullbordas.
13. Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig.
14. Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
15. Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo.
16. De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
17. Helga dem i dine sanning; ditt tal är sanning.
18. Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena.
19. Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene.