5. Jag är vinträt, I ären grenarna; den som blifver i mig, och jag i honom, han bär mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.
6. Hvilken som icke blifver i mig, han skall bortkastas, såsom en gren, och förtorkas; och man binder dem samman, och kastar i elden, och de brinna.
7. Om I blifven i mig, och min ord blifva i eder, allt det I viljen, mågen I bedas, och det skall ske eder.
8. Derutinnan är min Fader prisad, att I bären mycken frukt, och varden mine Lärjungar.
9. Såsom Fadren hafver älskat mig, så hafver jag ock älskat eder; blifver i min kärlek.
10. Om I hållen min bud, så blifven I i minom kärlek; såsom ock jag hafver hållit mins Faders bud, och blifver i hans kärlek.
11. Detta hafver jag talat till eder, att min glädje skall blifva i eder, och edor glädje fullkommen varda.
12. Detta är mitt bud, att I skolen älska eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder.
13. Ingen hafver större kärlek, än att en låter sitt lif för sina vänner.
14. I ären mine vänner, om I gören hvad jag bjuder eder.
15. Härefter säger jag icke, att I ären tjenare, ty tjenaren vet icke hvad hans herre gör; men vänner hafver jag kallat eder, ty allt det jag hafver hört af minom Fader, hafver jag kungjort eder.
16. I hafven icke utkorat mig; men jag hafver utkorat eder, och tillskickat eder, att I skolen gå, och göra frukt, och edor frukt skall blifva; på det att hvad I bedjen Fadren i mitt Namn, det skall han gifva eder.
17. Detta bjuder jag eder, att I älsken eder inbördes.
18. Om verlden hatar eder, så veter, att hon hafver hatat mig förr än eder.
19. Voren I af verldene, så älskade verlden det hennes vore; men efter det I icke ären af verldene, utan jag hafver eder utvalt ifrå verldene, derföre hatar verlden eder.
20. Kommer ihåg min ord, som jag hafver sagt eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; hafva de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hafva de hållit min ord, så varda de ock hållande edor.