22. Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
23. Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
24. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
25. Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif.
26. Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27. Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28. Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29. Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30. Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.