47. Då församlade de öfverste Presterna och Phariseerna ett Råd, och sade: Hvad göre vi? Ty denne mannen gör mång tecken.
48. Låte vi honom så blifva, då tro alle på honom; och de Romare komma, och taga bort vårt land och folk.
49. Men en af dem, vid namn Caiphas, som var öfverste Prest på det året, sade till dem: I veten intet;
50. Ej heller besinnen I, att oss är bättre att en man dör för folket, än att allt folket skulle förgås.
51. Det sade han icke af sig sjelf; men efter han var öfverste Prest om det året, propheterade han; ty Jesus skulle dö för folket;
52. Och ej allenast för folket, utan att han församla skulle Guds barn, som förströdde voro.
53. Ifrå den dagen rådslogo de emellan sig, att de skulle döda honom.
54. Så vandrade nu icke Jesus mer uppenbarliga ibland Judarna; utan gick dädan i den landsändan vid öknen, i en stad som heter Ephrem; och vistades der med sina Lärjungar.
55. Och instundade då Judarnas Påska; och månge gingo utaf landet upp till Jerusalem, för Påska, att de skulle rena sig.
56. Då sökte de efter Jesum, och talades vid emellan sig, ståndande i templet: Hvad synes eder, att han är icke kommen till högtidsdagen?
57. Och hade öfverste Presterna och de Phariseer budit på, att hvilken som visste hvar han vore, skulle han det kungöra, att de måtte gripa honom.