41. Då togo de stenen bort af rummet, der den döde lagder var. Och Jesus hof upp sin ögon, och sade: Fader, jag tackar dig, att du hafver hört mig.
42. Dock vet jag, att du hörer mig alltid; men för folkets skull, som här omkring står, säger jag det, på det de tro skola, att du mig sändt hafver.
43. Och då han det sagt hade, ropade han med höga röst: Lazare, kom ut.
44. Och han, som död var, kom ut, bunden om händer och fötter med svepekläde; och hans ansigte var förtäckt med en svetteduk. Jesus sade till dem: Löser honom, och låter honom gå.
45. Då trodde månge af Judarna på honom, som komne voro till Maria, och sågo det Jesus gjorde.
46. Men somlige gingo bort till de Phariseer, och sade dem hvad Jesus hade gjort.
47. Då församlade de öfverste Presterna och Phariseerna ett Råd, och sade: Hvad göre vi? Ty denne mannen gör mång tecken.
48. Låte vi honom så blifva, då tro alle på honom; och de Romare komma, och taga bort vårt land och folk.
49. Men en af dem, vid namn Caiphas, som var öfverste Prest på det året, sade till dem: I veten intet;
50. Ej heller besinnen I, att oss är bättre att en man dör för folket, än att allt folket skulle förgås.
51. Det sade han icke af sig sjelf; men efter han var öfverste Prest om det året, propheterade han; ty Jesus skulle dö för folket;
52. Och ej allenast för folket, utan att han församla skulle Guds barn, som förströdde voro.