20. Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21. Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22. Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23. Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24. Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25. Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26. I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27. I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28. Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.