12. Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
13. Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
14. Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
15. Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
16. Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
17. Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
18. Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
19. Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
20. I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
21. Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
22. Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
23. Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
24. Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
25. Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
26. Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
27. Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.