10. Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
11. Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
12. Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
13. Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
14. Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
15. Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
16. Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
17. Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
18. Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.