6. Ja, der är nu din (Guds) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7. Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8. Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9. Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10. Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11. Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.